glatt hej!
Jag lever! *FEEL THE POWER WOMAN* som min samordnare brukar säga. Jag har haft träning i fokus i en vecka nu, och det har redan gjort mig så himla gott! På mitt möte med samordnaren idag sa hon att hon inte sett sånt hopp i mina ögon som nu, sen i Augusti, och min personliga tränare hade aldrig sätt mig så glad förut!
Jag skulle inte säga att jag är hundra procentlig. Jag känner mig fortfarande tvärkass på gymmet, skridskoåkandet gick rakt år helvete (men jag tyckte det var kul!) och promenaderna blir inte så många som jag skulle vilja, men jag insér ännu en gång att jag faktiskt är duktig i vattnet. Jag orkar mycket, jag kämpar hårt och jag blir glad av att vara tyngdlös, tidlös, snabb och säker i mig själv. Äntligen finns det en sak som jag vill. Den senaste månaden har jag dragit täcket över huvudet och trotts att jag träffat pt antar gånger så har jag inte alls varit där i huvudet. Men jag är här nu. Jag glädjer mig utav nuet!
Jag är även så glad att jag har min samordnare, och min pt för att dem ger mig en syn av mig själv utifrån. Jag själv ser mig fortfarande som en ful äcklig värdelös människa, men de peppar på mig och får mig att se saker som jag själv inte ser. Te.x berättade min samordnare för mig idag att jag har inspirerat henne sen dag 1. Att jag, trotts att jag var i det mörkaste mörker sa saker som att "jag vågar knappt prata inför dig, eller någon person, men jag vill föreläsa för miljoner." Även att jag sa saker som att " jag kan inte förklara hur jag känner" fastän jag rabblade upp precis hur jag kände efter det.. plötsligt hör jag vad folk säger till mig, innan har jag bara levt i förnekelse för att "jag vet min sanning". Att jag kan vara fashinerande är väldigt svårt för mig att förstå, men jag är faktiskt själv chockerad över hur jag på exakt en vecka gått från död till taggad på att ta tag i mitt liv igen.
Den här gången har jag alla bakom mig. Jag skall ta vara på all hjälp jag kan få, för att mitt hjärta brinner för att klara det här, få ett liv jag önskar & lyckas sprida vidare hur man lyckas med det till andra. På något vis känns det som min livsuppgift.
Jag är även så glad att jag har min samordnare, och min pt för att dem ger mig en syn av mig själv utifrån. Jag själv ser mig fortfarande som en ful äcklig värdelös människa, men de peppar på mig och får mig att se saker som jag själv inte ser. Te.x berättade min samordnare för mig idag att jag har inspirerat henne sen dag 1. Att jag, trotts att jag var i det mörkaste mörker sa saker som att "jag vågar knappt prata inför dig, eller någon person, men jag vill föreläsa för miljoner." Även att jag sa saker som att " jag kan inte förklara hur jag känner" fastän jag rabblade upp precis hur jag kände efter det.. plötsligt hör jag vad folk säger till mig, innan har jag bara levt i förnekelse för att "jag vet min sanning". Att jag kan vara fashinerande är väldigt svårt för mig att förstå, men jag är faktiskt själv chockerad över hur jag på exakt en vecka gått från död till taggad på att ta tag i mitt liv igen.
Den här gången har jag alla bakom mig. Jag skall ta vara på all hjälp jag kan få, för att mitt hjärta brinner för att klara det här, få ett liv jag önskar & lyckas sprida vidare hur man lyckas med det till andra. På något vis känns det som min livsuppgift.
Älskar att du tagit dig upp igen och kämpar!<3 <3 Tänk.. det har bara gått en vecka men det har redan fått dig att må myyyycket bättre, tänk då om två - tre veckor + att du ska träffa danny i helgen, åååååh alltså du kommer verkligen att må bättre och bättre nu, och det är det dags för om något!! Du har inte bara inspirerat din samordnare, utan mig också.. och många andra tror jag. Finns ingen som kämpar på så bra som du, bäst, älskar dig och tror på dig..