Sitter här i mina nya lurviga rosa strumpor som veronica precis gav mig och gråter. Gråter gråter och gråter. Har aldrig i mitt liv mått så illa som jag gjorde på kryssningen som färdades i havs-storm i 23 timmar, och sedan var det 8 timmas bussresa på det. Allting snurrar fortfarande och kan inte tänka de minsta klart. Imorgon har jag möte med min samordnare + en ny kurator och nervositeten för de får mig att spy ännu mer. Ja jag har ju spytt ut hela kroppen under de senaste dygnen tror jag. Inte råga på det så har jag precis fått tillbaka the love of my life, nej men en av mina absolut bästa vänner. När man mår dåligt är det svårt att tänka klart & jag har varit dålig på att se saker ur hennes perspektiv, trotts att se saker ur olika perspektiv är något jag annars är väldigt bra på. Antar att det är mina hjärnspöken som tog över. 

Annars var det kul att se danny igen. Jag och Marika fick många goa skratt trotts allt, träffade en tjej jag inte träffat på över fyra år vilket var kul, och skal skal! Kan inte fokusera på det "bra" när jag mår såhär, men nu skall jag gråta ut med bella en sväng idag & hos erica imorn. My darlings.