vi kallar det poesi

 

Jag ligger vaken hela natten,
Sover hela dagen
vaknar av att mörkret tar över
ljuset som jag missat, när jag blundade
kalla blåsiga vindar,
inte konstigt att man blir förvirrad
jag står still, fastbunden i något
har glömt av vad jag vill uppnå
min intuition säger mig ingenting,
om vilken väg jag borde gå
hela världen är som i en dis
jag är på andra sidan, frusen till is
blås ner mig, svep mig bort
låt mig känna på något nytt
här kan jag inte stanna för gott

Mörker kan inte skrämma mig, 
att vandra ensam, är säkrare 
än att vandra på sidan av dig 
Men du skrämmer inte mig, 
det är mina egna demoner, 
de jag skapat i mitt huvud, 
som får mig vilja förföras, 
psykiskt talat mördas
för att få vara med dig
det är jag som skrämmer mig. 

den sista sommarkvällen som var,
sa jag farväl, medan du stod kvar
det har tagit ett tag att förstå 
att det även var till mig jag sa hejdå


 
0 kommentarer