Det är inte andra människors ansvar eller mening med livet att tillfredsställa dig. Om vi tar ett exempel att ingen vill följa med dig och träna (host jag för något år sedan) så är det inte de personerna som säger nej som tar ifrån dig din lycka. De är DU som ansvarar för hur du ska må, ingen annan. Oavsett vad de gäller, så är ditt liv upp till dig. Man kan inte gå omkring och tänka att "alla är så tråkiga, ingen vill göra någonting, allt suger, ditten och datten och sen inte göra det själv heller. Då är du trippeltråkig, mycket tråkigare än dem, eftersom att de hade varit saker som just gör dig som individ rolig, ger dig ett roligt liv- eftersom att de är saker som DU vill. 

Så länge man lägger sin lycka i andras händer så kommer man aldrig själv att leva nöjt. För att bli helt lycklig kan man inte förvänta sig att någon skall komma och rädda en, man måste rädda sig själv först. Man måste nöja sig själv- och sluta lägga nöjena i andras händer. 

Sedan är det te.x jättesvårt för mig att göra saker själv, då jag lider utav socialfobi. Jag har inte knnat gå till en träningsarena och träna ensam. Då får jag panikångest, kan svimma, hjärtklappningar osv direkt. Jag har tydliga symptom på att jag har saker jag behöver utreda och gå igenom innan jag kan göra "allting" själv. Jag var så pissed ett tag på att ingen kunde ställa upp för mig & träna med mig när det är tydligt att jag behöver träning för mitt mående och då kändes det såklart som att folk inte ville att jag skulle vara lycklig. för att de inte kunde ställa upp. Och såklart var jag besviken, jävligt besviken. Allt jag "krävde" var att någon kunde gå och simma med mig en första gång, så jag vågade gå tillbaka, eller gå på en dansklass med mig en första gång så jag kunde gå tilbaka. Men ingen gjorde det, och rent utav vänskap så kändes jag såklart mig sviken. Och så måste man få känna, men i slutändan så är det ändå jag som behövde ta steget att skaffa mig en pt som tränade med mig, för att jag skulle klara av att komma igång och nu är jag där själv ibland, med ptn ibland. Nu har jag övervunnit den rädslan och utmaningen och jag har blivit glad för att JAG har gjort det. det handlar om mig, ingen annan. De är upp till mig att göra mig själv glad. 

Självklart är det underbart när man har vänner och människor i sin omgivning som bryr sig om en, som vill att man ska vara lycklig, men många ser faktiskt bara sig själva. De är därför jag är så otroligt glad att jag jobbar med fantastiska team för att må bättre både fysiskt och psyksikt, få bättre hälsa, mer sömn, mer glädje i kroppen & en varddag där jag kommer ut så mycket som möjligt. Sedan har jag vänner som jag älskar otroligt mycket också, men det här är en stor resa som JAG behöver göra. JAG behöver finna min lycka och inte lägga det i deras händer. jag måste vara egoistisk nog att faktiskt prioritera mig själv nu. Jag kommer inte komma någonstans i mitt liv annars.