Ligger på soffan i bellas lya, med nickynick i famnen. Jag kände för att skriva ur mig lite, medan bella sjunger sin sista vers i duschen. För imorgon så flyttar hon ifrån mig. De käns så ofattbart, som om hon bara skall bli borta i någon vecka för att sedan komma hem igen. Men det kommer hon inte att göra, för nu kommer det här aldrig mer att vara hennes hem. 

Pandora (som är en hund vars ägare bella har hyrt det här rummet av de senaste året) står i dörröppningen och kollar. Jag tror att hon vet att något är på gång, att hon förstår att Bella inte längre skall bo kvar, och att hon varken kommer att få träffa bella, mig eller lille nickinick som är hennes nya bästa vän, igen. Gumman. 

Jag tror att det är enklare att känna hennes sorg, än min egen. Att liksom lägga över sina känslor, till någon annan. Att det kommer vara så tråkigt för henne, medan det egentligen är mig det är som allra tråkigast för. För visst är det så, när min vän som jag haft plan att flytta ihop med plötsligt total-vänder, och åker hem igen. Samtidigt vet jag att de är det hon behöver just nu, och jag är glad för hennes skull. Att hon skall få vara med sin kära familj igen. 

 Nu skall jag bara njuta av den sista kvällen vi har här. Ta vara på det vi har kvar. Något vi var sämst på när hon faktiskt skulle bo här. Vi mår båda som om vi levde i varsin värld i tjotahejti, och trotts att vi bodde i samma stad så tog vi det bara för givet att vi skulle ha varandra där, även om vi inte sågs tex. Vem vet, en vacker dag bor vi säkert i samma stad igen. Där husen är mycket högre, luften mycket lättare att andas, och våra röster mycket högre och starkare. 

På tal om något annat så fick jag en fin avsluts-gest av bella eller vad man skall säga. Har försökt få med henne och träna i ett år och idag följde hon äntligen med på ett dans pass. Och gud vad roligt det var, och jobbigt! vill fortsätta dansa och svettas som en idiot. En av de roligaste träningsaktiviteterna helt klart!